stallssi

Det var lägesedan jag bestämde mig för namnet på gården. SSL hette den då, Stockholm Stad Lufthästar. När jag var liten bokförde jag alla hästar jag ägde+vad jag gjorde varje dag, en LH-riddagbok alltså. När jag skrev namnet blev det ssl, vilket jag(som är lite pedantisk) tyckte såg ganska fult ut. Så då blev det SSI, I istället för L. Så I står inte för något särskilt, utan är egentligen bara där för att det är snyggare än SSL. Så namnet är egentligen Stockholm Stad Lufthästar, men förkortas SSI xD

Jag har aldrig berättat för någon om vildhästflocken. Det är runt 13 hästar, 12 ston och en hingst. De är inte riktiga vildhästar så att säga. På mitt land har vi jättemycket skog, typ 1 mil åt alla håll. Det är ingstängslat område, men alla får gå dit om de vill. Där inne lever vildhästflocken. De får föl varje år, föl som fångas in, rids in och säljs som ridhästar. Jag äger den vildhästflocken, men de är förvildade och går inte att rida eller rykta eller något. Jag ser dem nästan varje dag när jag är där, och alla hästar i flocken litar på mig, jag är den enda människa de accepterar. Alla är räddade från slakthuset, det är ingen rolig historia. Men nu är alla välmående och vissa somrar kan det kommit 12 föl till flocken! Jag brukar spara tre som jag rider in by myself innan jag säljer dem, men resten säljs direkt. Det kan verka jättekonstigt, men hästarna som föds upp i vildmarken och fångats in vid ettårsåldern är starka och friska hästar som lever länge och ofta vinner många tävlingar pågrund av sin uthållighet. Jason, Sunshadow och Marilyn är uppfödda där. Det kan också vara en nackdel att vara uthållig om man har Marilyns personlighet, för hon är väldigt envis med vad hon gillar och vad hon inte gillar.

Halvbröderna Dallas och Orion har båda fötts här, och kommer stanna här livet ut om allt går väl. Deras fäder var båda dressyrhingstar, och Minnie var som bekant inte särskilt förtjust i hoppning. Men när Dallas föddes förstod jag att han skulle bli något speciellt. Han hade världens hoppsug och hoppade över allt som kom i hans väg. Och gud vad han växte! När han var färdigväxt var han 176 cm. Man märkte att han gillade att jobba, men dressyr var inte lika roligt som hoppning. Vi tog flera placeringar och tio lufthästår senare betäckte jag hans mamma igen, i förhoppningen om att få en dressyrhäst som ändå var förtjust i att hoppa. Jag betäckte Minnie med dressyrhingsten Phoenix. Ett lufthästår senare föddes det svarta fölet som döptes till Orion, som visade sig vara ännu mer tempramentsfull än Dallas. Han blev inte lika stor som Dallas, han blev lika hög som sin mamma, 174 cm. Till min stora förvåning behöll han sin svarta färg genom åren, och han fick gå på hingstbete tills han var tre och kastrerades. Det var definitivt inte en ypperlig dressyrhäst jag hade att göra med. Han var en hopphäst, och kunde hoppa riktigt högt. Men han var för het för att klara några längre banor. Han placerade sig på tredje- och andraplatser i vissa tävlinger, men allt som oftast blev han utesluten pågrundav olydnad.

Heio fick två avkommor med hingsten Millenium: xRay och Gaia, lika som bär. Gaia är den häst som jag tycker påminner mest om Toveshan, hon är lugn och vacker att titta på. Men det var xRay som föddes först. Han var mest ett misstag, Millenium och Heio rymde tillsammans. Men han var vacker att titta på och hade ett underbart temprament. När han föddes betäckte jag Haio med Millenium, denna gång med flit. Jag började älska xRay allt mer, när Gaia kom. De var så lika, och de älskade varandra. När xRay var tre kastrerade jag honom och de gick i samma hage. Gaia var som bekant 134 cm, men xRay var 137 cm. Annars såg man knappt skillnad. Men olyckan kom imellan när han var nio. Gaia fick fölet Sunbeam, och xRay kände sig helt plötsligt bortglömd. Han var en underbar hopphäst, och en dag rymde han. Han har inte hittats på de 10 lufthästår som gått, och jag fruktar att han är död. Om han skulle komma tillbaka nu... Ja, det skulle vara otroligt. Men otänkbart.

Tommy kom ju när Toveshan dog, och Minnie kom när Heio dog.

Min historia med lufthästar började med mig själv. Jag hittade på en egen lufthäst, Toveshan hette hon, ett litet b-ponnysto :) 129 cm i mankhöjd, fux med ljus man. Älskade fart och fläckt, men kastade aldrig av. Jag bodde inte här då, hade mycket mindre plats. Hon var en sådan där typisk 'dagisbarnlufthäst' - en häst som man inte behövde komma ihåg hela tiden, som kom när man behövde henne. Men när jag började skolan förändrades allt. Hon blev allt mer verklig för mig. Jag kom på mig själv med att leta bilder på Google för att kunna beskriva hennes utseende. Och jag ville veta mer om henne, vad hon var för häst. Självklart var det inte skolan som satte igång förändringen. Nej, det var ridskolan. Jag började på ridskola när jag var sex år gammal, och det var då E började med lufthästar hon med :) Hon började på allvar när hon var åtta, men när vi var sex hade hon iallafall lufthästar när vi träffades. Det var faktiskt så att genom Toveshan fick jag min andra lufthäst, Heio, Gaias mamma och Toveshans dotter. Jag vet, det är ett jättekonstigt namn, men kom ihåg att Heio föddes när jag var åtta ;) Man bör notera att det var E's hingst Hero som var pappan.